Den uppstod ur ingenting och väckte sensation. Men strax därpå var den puts väck från jordens yta igen. Drivkraften bakom har på kort tid gjort helt vanliga småfåglar utrotningshotade.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I avsnittet medverkar Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:

Det var som att den bara uppstod, ur ingenting.som väckte sensation när den upptäcktes.

Torbjörn: Det här är någonting helt annat. Ser helt annorlunda ut än allting annat som finns.

Men strax därpå: puts väck från jordens yta igen. Förmodligen av samma skäl som nu drabbar andra småfåglar

Torbjörn: Alltså det är krispiga snacks, man rostar dem och äter dem. 

Nu har den försvunnit för gott – eller? 

Torbjörn: Den svåra logiken i att bevisa att någonting inte finns. Hur bevisar vi att jultomten inte finns? 

Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är vitögda flodsvalans berättelse.

Så mycket som vi människor befolkar världen skulle man kunna tro att jorden var färdigupptäckt. Att vi vet vad som finns där ute, och vad som inte finns. Att en praktfull fågel plötsligt skulle dyka upp nära en av världens största städer känns därför helt osannolikt. Men – det är precis vad som händer. 

Och inte bara det, inom kort är den puts väck igen. Och lämnar som en dimma av mystik. Om det inte var väldokumenterat skulle man kunna tro att det hela bara är ett avancerat prank. 

Torbjörn: Nu ska vi till Thailand! 1968.

Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald hjälper mig att berätta historien, som börjar året då allt hände. I Vietnam inleds Tet-offensiven, i Thailand befinner sig en ornitolog vid en sjö en bit norr om mångmiljonstaden Bangkok. 

Torbjörn: Centrala Thailand. Men det är ett område där de bott människor länge och är tätbefolkat.

Ornitologen heter Kitti Thonglongya och ringmärker flyttfåglar som övervintrar i dom stora vassbältena kring sjön, för att kartlägga deras flyttvanor. De fångas in, får en ring på foten och släpps fria med förhoppningen att dom hittas igen någon annanstans. 

Den 28 januari får han en märklig fågel i handen han aldrig sett förut. Märklig, grönsvart, som ett snidat fantasidjur! En svala, men liksom tjock med stort huvud och bastanta ben, kraftig gul näbb som ger intrycket att den ler.

Torbjörn: Nästan helsvart svala, väldigt vacker med förlängda centrala stjärtfjädrar som ser ut som strån som sticker bak. Den har ett vitt band och tvärs över ryggen. En stor vit ring runt ögat. Finns ingenting liknande i Asien som liknar den alls. Det var så uppenbart att det var ny art när man fick se den.

Dagen därpå fångas en fågel till och ytterligare sju ett par veckor senare. Kitti beskriver den vetenskapligt och döper den efter en thailändsk prinsessa. De kraftiga benen tyder på att den håller till mer på marken än andra svalor. De stora ögonen att den var aktiv i skymning och gryning eller till och med nattlevande, vilket kan förklara varför den undgått upptäckt. 

Men var tusan kommer den ifrån? En målning från Kina hittas med en fågel som ser ut som svalan i fråga. Och det spekuleras att den häckar där utmed flodbankar.

Torbjörn: Där den här svalan kunde gräva gångar in. Men man vet ju inte. Man hittade aldrig några häckningsplatser av den.

Här vid den thailändska sjön så rastar den bara, i vassbälten, precis som ladusvalan i Sverige gör. Det är från det som sägnen växt fram att svalor övervintrar under sjöar, för att förklara vart de tar vägen varje vinter. Vilket till och med Carl von Linné hävdade.

Torbjörn: De rastar i vass och var det nära vatten sista gången man såg dem på hösten. Så det är klart att de måste vara på sjöbotten – logisk förklaring. Och det här är ju inte den enda arten som gör det. Och så här stora samlingar av fåglar blir då ganska känsliga för störningar, både ifall man förändrar miljön. Det kanske inte finns särskilt många platser som de här arterna övervintrar på, utan alla samlas tusentals på ett och samma ställe. 

Och det är precis vad som händer, fåglarnas rastplatser har mer och mer röjts undan, dikats ut och uppodlats. 

Torbjörn: Sen dessutom är det här en födoresurs. Det är alltså folk som försörjer sig på att äta fåglar, även småfåglar som man fångar i stora mängder på övervintring på platser. 

En tionde fågel fångas i november ’68, skickas till Bangkok och fotograferas. Ett par tas också till ett zoo, men dör snart där. Men långt fler fåglar kan ha fångats in. För efterfrågan blir stor på en nyupptäckt svala döpt efter en thailändsk prinsessa. Stora antal ska ha sålts på lokala marknader, både levande och döda. 

Sen plötsligt så försvinner den lika fort som den dök upp. Bara tio år efter att den upptäcks så slutar alla säkra spår. Den sista säkra observationen är av sex fåglar över sjön i skymningen i februari 78.

Torbjörn: Den här har försvunnit. Det har gått decennier sedan den senast sågs. Och den kan mycket väl har försvunnit på grund av en kombination av förändrade miljöer på övervintringsplatsen och ett för högt jakttryck på den. 

Den är i såfall inte ensam om att drabbas av det. 

Torbjörn: Och det är det som pågår i hela Sydostasien, i Kina idag också. Det är fåglar som häckar i Sibirien och kommer ner till de områdena för att övervintra och ansamlas i stora mängder på små områden och är därmed väldigt känsliga. 

En är gyllensparven, en praktfull fågel i gyllengult och brunt, som fram tills nyligen var riktigt vanlig i norra Asiens skogar, närmast faktiskt bara tvärs över Bottenviken i Finland. På 10 år har 99 procent av dom bara försvunnit. En gyllensparv av 100 är kvar. 

Torbjörn: Otroligt vacker. Så vitt man vet så är det inte några faktorer på täckningsområde som är orsaken till här utan det är längs flyttvägarna och i övervintringsområdena. Och i Kina framför allt så är det den stora slakten. För mat framför allt, det är krispiga snacks, man rostar dem och äter dem. 

I Europa har traditionen funnits länge och påverkat bestånden av flyttande småfåglar här. Så sent som 1996 önskade och fick franske presidenten Francois Mitterand stekt ortolansparv som sista måltid på sin dödsbädd. I Kina är det istället en nymodighet, menar Torbjörn Ebenhard.

Torbjörn: Det är inte en gammal kultur i Kina att göra så här på så stor skala med sparvar, men det har blivit det nu på de senaste decennierna. Man kan sätta upp nät och sedan gå på kedja och skrämma fåglarna in i näten. Så att det är ungefär 1 miljon gyllensparvar varje år som stryker med på grund av det. Sen finns det andra besynnerliga uppfattningar här också, som att en uppstoppad gyllensparv. Om man har en sådan hemma i sitt hem så ska det bringa lycka till familjen. 

Idag anses gyllensparven, alltså framtills nyligen en alldeles vanlig fågel, vara akut utrotningshotad. 

Torbjörn: Bilden har förändrats. När jag var liten kille och började titta på det här med hotade djur, jag läste böcker, så var det liksom en lista på ganska speciella arter. Men så är det inte längre. Därför att de hot vi har nu är ofta så generella. Det drabbar hela miljöer, hela livsmiljöer för arter, alla arter i dem drabbar samtidigt. Klimatförändringarna ändå värre. Det finns inget skydd för någon art idag i ett stort antal individer. Det gör inte att de är immuna. 

Just läget på övervintringsplatser eller rastplatser är ett allt växande problem, menar Torbjörn Ebenhard. Det spelar ingen roll om de häckar i nationalparker. Om platserna där de övervintrar inte är skyddade från jakt eller exploatering. Men även det skulle förmodligen inte hjälpa den vitögda flodsvalan. För allt tyder på att den är borta för alltid. Även om den formellt inte klassats som utdöd än. 

Torbjörn: Den svåra logiken i att bevisa att någonting inte finns. Hur bevisar vi att jultomten inte finns? Det är inte lätt, det är mycket lättare att bevisa att någonting finns. För att säga att någonting inte finns. Ja, då måste man ju först har letat ordentligt. Man måste veta var man ska leta också. För att vara på säkra sidan är ofta bättre att säga det att den här arten är kritiskt hotad, kanske utdöd, men vi hoppas på att den finns kvar. 

Gustav: Och så är det med svalan?

Torbjörn: Så är det med svalan fortfarande, ja. Men i och med att den är så pass iögonfallande. För en vanlig fågelskådare så ser man på en gång att det här är någonting helt annat än vad jag sett tidigare. Och då är det ändå ganska mycket folk ute och skådar i Sydostasien. Jag skulle tro att det är ganska liten sannolikhet att hitta den igen. 

Människans möte med den märkliga vitögda flodsvalan blev oerhört kort. Och gåtfullheten kring den har bara ökat. Fågeln på den kinesiska målningen har konstaterats vara en annan art. Så kvar finns bara några uppstoppade exemplar och det där enda fotografiet. Som en viskning i tiden, ett fragment av ett minne av prinsessans mystiska svala som förmodligen är borta för alltid.