De har befolkat natten i miljontals år, men när människan gör jorden ljusare blir de hemmasittare och svälter ihjäl. Hör om ljusföreningars stora påverkan och det senaste offret bland fladdermössen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I avsnittet medverkar Johan Eklöf, fladdermusexpert och författare till Mörkermanifestet samt Torbjörn Ebenhard från Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:
De har befolkat natten i miljontals år, men när människan lyser upp planeten blir de hemmasittare och svälter ihjäl. 

Johan Eklöf: De sitter högt och väntar på att ska bli mörkt innan de flyger ut och lyser rakt på deras boplats. Då blir det aldrig natt i deras glasögon.

Hör om ljusföroreningarna och vad dom gör med djuren på jorden. Och om det senaste offret bland nattens härskare – fladdermössen. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund

I den här serien har jag berättat om dem. Djuren som försvunnit från planeten Jorden för gott, för att aldrig komma tillbaka. Och hålet de lämnar efter sig. Forskare talar om ett sjätte massutdöende i jordens historia. För ryggradsdjur går det lika fort som när dinosaurierna försvann. Då var orsaken en asteroid. Idag är det – människan. Det handlar om ohållbar jakt, gifter och sjukdomar som sprids av oss och i allt ökande grad att vi har tagit ifrån djuren deras levnadsutrymme. Inte bara rumsligt talat – utan också i tiden. 

Johan: Allt levande i samma mekanism som tickar på in i våra celler, som förväntar sig att ljus och mörker ska komma efter varandra i förutbestämda mönster helt enkelt. 

Johan Eklöf har skrivit boken Mörkermanifestet, där han uppmärksammar fenomenet ljusföroreningar. Att människan tänt upp planeten med artificiellt ljus, och de konsekvenser det får för livet på jorden.

Gustav: Om du skulle vilja beskriva, hur omfattande är den här ljusföroreningen?

Johan: Man brukar tala om himlaglim, det samlade ljuset från städer, som man ser som en orangebrun himmel på vintrarna. Det gör att vi inte ser några stjärnor till exempel. I dag är det ungefär en femtedel av européer och amerikaner som ser Vintergatan. Alltså inte fler än så. 

Gustav: 80 % ser inte Vintergatan?

Johan: Nej, inte till vardags. 

I en uråldrig rytm har ju ljus och mörker styrt livet på jorden i evigheter. Och så på bara 100 år har planeten tänts upp. Det har fått konsekvenser – du kan se det om du bara tittar ut mot gatan. 

Johan: Alla har ju sett hur det ser ut under en gatlykta. Det dras insekter dit. Och insekter som navigerar efter månen eller efter stjärnor eller polariserat ljus. När de kommer nära ljuskällan så blir det helt fel. Håller de samma vinkel till en ljuskälla som de har gjort till månen så blir det att de fastnar som i en spiral runt alla lampor och blir kvar där. Antingen uppätna eller så dör de helt enkelt av utmattning. 

Ljuset gör det också svårare för insekter att hitta sina partners. 

Johan: Finns ju insekter som till exempel inte förpuppar sig om det inte har varit en mörkerperiod. Det finns insekter som inte kryper ut om de inte blir natt och letar efter partners. Typexemplet är ju lysmaken. Honan som klättrar ut på lite gräs och tände sin lampa för att hitta hannar. Men det gör hon inte om det är ljust. Det är ingen poäng, Hanarna kanske är lite mer på och då flyger de ut ändå. Så letar de och så hittar de kanske en parkering, eller ICA Maxi eller istället, men en massa lampor på. 

Johan: Och sen så finns insekter som, om man tar nattfjärilar till exempel så är ju de lika viktiga som bin är på dagen för att pollinera. Nattskiftsbin kan man säga. Och det har visat sig att 60 % färre blommor blir pollinerade nattetid om man har en äng med gatlyktor jämfört med en äng som är i naturligt mörker.

Det handlar också om fåglar, Bara i USA stryker över en miljard med varje år efter att ha krockat med byggnader. Och det påverkar till och med livet i havet. 

Johan: Det finns oerhört många organismer i havet. Som följer en ganska strikt månklocka. När man inte riktigt månens olika faser, då dras alla beteenden ut i tid. Det blir osynkat. Parningsframgången minskar drastiskt.

Och så förstås, den djurgrupp som vi kanske mest förknippar med livet på natten. Fladdermössen – våra flygande däggdjur, dom drabbas mer. Johan Eklöf, som är fladdermusexpert, upptäckte hur  på hemmaplan.

Johan: Det började med slott i Skåne och då såg vi att slottsrädgårdarna var ganska mörka och fina för fladdermöss, medan alla kyrkor som låg runtomkring var oerhört ljusa. Och eftersom vi visste att det ofta bor fladdermöss i kyrkor, tänkte att det kanske bäst att kolla vad som händer. 

Det är framför allt en fladdermusart som Johan följer: brunlångöra.

Johan: Den har ganska breda vingar, väldigt långa öron, lika långa som kroppen i princip och ansiktet ser ut som ett litet, litet troll. Låter kanske lite läskigt, men de är snarare fulsöta än läskiga skulle jag säga.

Johan: De bor väldigt gärna på kyrkvindar. De är väldigt nyfikna. De gånger jag suttit inne på kyrkvindar och tittat, så efter ett tag så kommer de liksom fram och så slår de ett litet varv runt huvudet och så tillbaka igen. Och de är långlivade fladdermöss så de hinner bygga många kompis band genom livet. Så att det är väldigt sociala djur.

Jämfört med andra fladdermöss flyger brunlångörat ganska långsamt när den jagar på kyrkogårdar. För att undvika rovfåglar så tar den skydd av natten. Men idag är kyrkor ofta upplysta med fasadbelysning.

Johan: De sitter och väntar på att ska bli mörkt innan de flyger ut och lyser rakt på deras boplats och då blir det aldrig natt i deras ögon. 

Fladdermössen, de blir alltså hemmasittare.

Johan: De blir kvar hemma. Som tur var så finns ju ofta mycket kryp på kyrkvindar så ibland kan de äta inomhus. Men till slut så tar det också slut och deras natt blir ju väldigt kort alltså. Så 2020 när man uppdaterade rödlistan förra gången så hamnade faktiskt brunlångöran på listan på grund av ljusföroreningar. 

Än så länge har ingen fladdermus försvunnit som art, utrotats, på grund av ljusföroreningar.

Johan: Men det är en tidsfråga. Tyvärr. 

Men det finns fladdermössarter som i närtid har försvunnit. Av helt andra skäl, men där den röda tråden ändå är människan. Det senaste dramat utspelar sig på en liten ö mellan Australien och Indonesien. Julön. Torbjörn Ebenhard på Centrum för Biologisk mångfald berättar.

Torbjörn: Julön. Ja, men det är sådär med påskön och julön och de där att man döper öarna efter årstiden när man upptäckte dem. Men just den här, den befolkades ganska sent i slutet på 1800-talet. Det är ingen stor ö heller det handlar om här, men den var täckt med en tropisk skog som växte på ett stort tjockt lager av guanofågelspillning som samlats där under miljoner år. 

På Julön förekom en rad olika unika djur som bara fanns där. Bland annat råttor, ödlor och så en liten fladdermus, en liten pipistrell.

Torbjörn: Den var vanlig ända fram till 80 talet. Det är bland de minsta fladdermössen. Nattaktiva förstås. Små söta saker. De lever i kolonier där många håller tillsammans och föder upp sina ungar kollektivt.

Men med människan till Julön så kommer fripassagerare, i tre vågor. Först brunråtta och svartråtta som bär på sjukdomar. Och Vips så försvinner de inhemska råttorna. Sen en orm som ger sig på ödlorna. Fladdermusen, den klarar sig. Men så kommer en tredje våg, myror. 

Torbjörn: Av en synnerligen aggressiv sort. Jag vet inte om det svenska namnet ska vara en del av Crazy and gula galna myror och de ger sig på allt. Även människor som kan bli utsatta kan bli ganska hårt angripna. 

Torbjörn: Man gjorde inventeringar och den var ganska lätt att studera därför att fladdermöss ger ifrån sig massa läten. Och det här var den enda arten fladdermus på den ön som gav ifrån sig sådana läten, så varje gång man hörde ett läte här så visste man att man hade denna pipistrell, fram till 1984.

Men i mitten av 80-talet, för varje inventering, så hörs pipistrellen alltmer sällan.  Och efter den 27 augusti 2009 så har det varit helt tyst. 

Torbjörn: Sen har man hört den något mer. Det kan vara kombinationen av myrorna och ormen som gjorde det, men kanske även också störningar från människor. Och det ser vi ju nu i mätningar också då, att fladdermössen också minskar. 

Över 200 arter fladdermöss i 60 länder anses idag vara utrotningshotade, av bland annat ljusföroreningar. Och i Sverige är 12 arter rödlistade. Johan Eklöf igen: 

Johan: Deras livsutrymme minskar ju. Dessutom om insekter fortsätter försvinna i samma takt så kommer vi också se att fladdermössen försvinner. 70 % av alla fladdermöss i världen är insektsätare.

Frågan är vad kan vi göra då? Åt ljuset?

Johan: Det lätta svaret är att man ska släcka. Men riktigt så enkelt är det inte. Vi har ju byggt ett samhälle som vi ska vara igång 24 timmar om dygnet och vi upplever ju ganska mycket otrygghet om det är alltför mörkt. Det finns många tekniska lösningar som gör att vi kan dimrar, släcka ner vid styrning och så vidare. Det gäller bara att vi vågar det och att vi ser till att lösa de här otrygghetproblemen vi har på riktigt och inte bara lysa upp mer och mer. Låta natten bli längre helt enkelt.