De fanns på jorden redan före dinosaurierna, men försvinner i rasande takt. Hör om en av dem som troligen redan tagit sig över till dödsriket med det mycket passande namnet förlorad haj.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande i avsnittet är Torbjörn Ebenhard, Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:

De fanns på jorden före dinosaurierna. Men sedan 80-talet har över hälften försvunnit. 

Torbjörn: Hajarna var ju det stora dominerande rovdjuret i haven och har varit under många, många miljoner år. I dag är de nästan borta. 

Det ska handla om hajens krisartade läge på jorden, orsakat av oss människor.

Torbjörn: Man fångar hajen, skär av ryggfenan och slänger tillbaka hajen levande i havet. Den kommer att dö.

Och om en av dem som till och med döpts efter sitt öde. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är berättelsen om den förlorade hajen.

I evigheter har det fascinerat oss: det stora blå. Vad som egentligen rör sig där nere i djupet vet vi väldigt lite om. Vad som finns. Men också: vad som inte finns. Det märks när man tittar på listan av utdöda djur. Extremt få i havet, jämfört med djur på land. 

Torbjörn: Många historier om utdöda fiskarter vi har kommer just från väldigt, väldigt små vatten. Men är du ute i världshaven så är det mycket svårare att veta. I synnerhet när du kommer djupt ner. Vad finns det där för någonting? 

Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald ska hjälpa mig berätta historien. För det finns en art, en haj, som är ett undantag. Som med största sannolikhet är borta för alltid. Ett praktexempel på det som händer i haven just nu, men också på hur lite vi vet. En som försvann – redan innan vi hann upptäcka den. 

Men först ett litet klargörande. En haj är allt annat än en fisk.

Torbjörn: Hajar klumpas ihop med fiskar generellt av folk. Men nej. 

Faktiskt är det så, häng med här. En torsk till exempel, är närmare släkt med oss människor, än vad den är med en haj.

Torbjörn: Om vi tittar på gruppen benfiskar, som torsken tillhör, om vi ska göra den gruppen komplett så ska vi räkna in alla kräldjuren och fåglarna och däggdjuren i den också. De är en grupp, jämfört med hajarna och rockorna i en annan grupp. Utseendemässigt och sättet att leva på, där är ju torsken och hajen väldigt lika varandra i vissa avseenden och det luras vi av, men evolutionärt är de väldigt olika.

I alla fall. Hajarna – dom har varit här på jorden. Ett bra tag, minst sagt.

Torbjörn: Formats av evolutionen i många hundra miljoner år. Hajar fanns på jorden innan dinosaurierna kom till. Hajarna fanns kvar på jorden, när dinosaurierna försvann. 500 miljoner år kan vi prata om här. En fullkomligt perfekt skapelse för det livet den för i havet. 

Men trots att hajarna är en sådan gammal del av havet och så omskrivna är det fortfarande inte mycket vi vet om dem. På kort tid har ett antal helt nya hajarter beskrivits. Och 2019 så kunde man lägga till en på listan. En slags revhaj, den typ av haj som människan oftast stöter på. Du kanske har sett den i ögonvrån om du snorklat vid ett korallrev i tropikerna. Just den här nya arten har påträffats i Sydkinesiska havet, alltså utanför Thailand, Vietnam och Borneo. Men det udda är att forskarna inte hittade i det vilda – utan på museum.

Torbjörn: Vi har tre stycken spritinlagda exemplar och de är inte så vackra. De är lite skrynkliga och färglösa jämfört med den levande hajen. Och de insamlades för över 80 år sedan. 

Tre skrynkliga hajar – det är det enda man har att utgå från. Det enda man vet om den. 

Torbjörn: Ja, i stort sett är det så. Ska man bedöma det hela efter närstående arter som man vet lite mer om. Ja, den lever på grunt vatten och livnär sig på fisk nära botten. Rör sig förmodligen ganska långsamt. Ofta är de här vattnen ganska grumliga dessutom så att det är inte kanske så mycket synen den går på när den söker sin föda. 

Man vet inte ens hur stor den kunde bli. De tre museiexemplaren, som samlades in på 1930-talet var alla unga hajar, bara 40 cm långa. Och några levande hajar i det vilda har inte setts sen dess.

Torbjörn: Det är inte lätt att veta när nåt faktiskt är borta. Det har ändå undersökts så många hajar av experter som borde kunna känna igen dem och ingen har sett någon mer.

Forskarna som beskrev den nya arten dubbade efter sitt öde till Lost Shark. Alltså förlorad eller försvunnen haj. Också i det vetenskapliga namnet, obsoletus, betyder borta. 

Torbjörn: Man kan ju spekulera i varför försvann de? Men det finns en del ledtrådar. Om vi tittar exempel på fångstdata på hela gruppen hajar och rockor tillsammans då från perioden 1950 till 2014 och toppåret 1986 då kom man upp i en halv miljon ton fångade hajar och rockor. Sen från 1986 till 2014 minskade fångsten med 97 %. Och det här beror inte på att man la av att fiska, utan tvärtom. Man har faktiskt ansträngt sig mer för att fånga. Och ändå har man alltså 97-procentig minskning i fångsten. Och det beror helt enkelt på att man över exploaterat fiskbestånden. 

Idag är en tredjedel av alla hajar och rockor utrotningshotade. 

Torbjörn: En hel del av dem akut hotade så att de ligger risigare till en än många andra djur- och växtgrupper. Och det är människan som orsakar detta. Och det pågår fortfarande, av så bisarra anledningar. Hajfenssoppa är en delikatess sägs det. Man fångar hajen, skär av ryggfenan, slänger tillbaka hajen levande i havet. Den kan inte simma riktigt längre. Den kommer att dö och sjunka ner till botten. Fullkomligt meningslöst och grymt. 

Torbjörn: Men det är inte bara det det handlar om, utan det är väldigt mycket hela hajarna också. För att försörja folk med protein helt enkelt. Så det är inte så att det här är ett nöjesfiske eller en lyxkonsumtion, utan det är faktiskt ett sätt att försörja människor. 

Varför just hajar är extra drabbade är bland annat att dom lever så länge. Den ishavslevande håkäringen kan till exempel bli 500 år. Och så tar de lång på sig att skaffa ungar.

Torbjörn: Man pratar ibland om hur man har ett hållbart fiske. Om vi ska identifiera en fiskgrupp som inte går att fiska hållbart så är det de som har den här långa livslängden och den långsamma reproduktionen. De klarar inte av att ersätta nästan något uttag ur beståndet med reproduktion.

Inte blir det bättre av hajarnas minst sagt dåliga rykte. 

Torbjörn: Efter filmen Hajen så fick vi en våg över hela världen med hajskräck, men faktum är att hajar egentligen inte alls är människopredatorer som de framställs som. Det sker hajattacker på människor. Men i en del fall tror man nästan att det handlar om olycksfall i arbetet för hajen. Hajar är inte så smarta egentligen så de vet inte alltid vad det är de ger sig på för någonting. Men det finns ingen hajart som är inriktad på att äta människor för att försörja sig. Så att hajen har mycket, mycket större anledning att vara rädd för människan än tvärt om.  

Varje år dödas över 100 miljoner hajar för hajfensfiske. Det är tre hajar, varje sekund. Och det är inte bara i Asien, nästan hälften av hajfenorna som säljs på marknader har fiskats av EU-länder.

Torbjörn: Jag tror inte att överexploatering av hajpopulationer grundar sig i någon uppfattning om att hajar är väldigt farliga djur. Det är inte därför man fiskar dem. Men det negativa med folks uppfattning om hajar är ju att intresset för att stödja naturvården i att bevara dem är ganska begränsat. Så här handlar det ju väldigt mycket om att folk måste få klart för sig vad det handlar om för någonting, vilka hot de står inför och dessutom vilken ekologisk roll hajarna har i havet. 

För när predatorer som hajar, överst på näringskedjan, försvinner uppstår ett hål. 

Torbjörn: Och det har vi märkt inte minst i Östersjön. Tar man bort de stora predatorerna så händer det saker i nivåerna under den. Vi har i Sverige till exempel. väldigt mycket av de grunda vattnen, vikarna är fulla med spigg, som har totalt förändrat sammansättningen av ekosystemen. Hela näringskedjan är förändrad i Östersjön och det är likadant ute i världshaven också. 

Tillbaka till den förlorade hajen. Det har gått över 80 år. Eftersom den inte förekommer i djupa vatten vet vi att den inte gömmer sig där. Och de grunda vattnena i Sydkinesiska havet är också väl genomkammade. Om den skulle hittas igen så skulle det inte bara vara en sensation – den skulle behöva få ett nytt namn.

Torbjörn: Men vi kommer att få se många fler Lost Sharks här. Sannolikt. Jag skulle gissa på att de egentligen är fler. Fast man har inte data på dem.