Bernardo Atxaga (1951) es el seudónimo con el que se conoce al escritor vasco que os he traído hoy ( http://www.atxaga.eus/). Es autor de numerosos libros, mucho de ellos desarrollados en Obaba, su universo propio. Muchos de estos libros han sido premiados por diversas instituciones: Premio Euskadi, Nacional de narrativa, Mondello, etc. Entre sus obras más famosas están Obabakoak, El hijo del acordeonista o Siete casas en Francia. Traducido a 32 lenguas, también ha sido llevado al cine en varias ocasiones.Para introducirse en el mundo de Atxaga, os recomiendo Obabakoak, un fantástico libro de relatos.A continuación os transcribo el original en euskera del poema que he leído (y me disculpo por mi horrible pronunciación del título).La Pietá, baina alderantzizGure izebak, eta gure ama maiteak berdin,berandu ohartzen ziren bizitzaren garrantziaz,hirurogeitamar urterekin, edo laurogeiekin,eta txoraturik aurkikuntza latz hura zela etanahastuta ibiltzen ziren hainbat hilabetez,bere semealabei bazkaririk prestatu gabesupermerkatuan gauza xelebreak erosiz,telefono dei amaigabeak nornahiri eginez;etxe atarian ovni bat ikusi izan balute bezala.Gero, denbora galdua eskuratu behar zutela eta,gure izebak, eta gure ama maiteak berdin,herriko udaletxeak antolatu gimnasia saioetarakoematen zuten izena, “Urlia naiz, edo Sandia,ez, ez dizut esango zenbat urte bete ditudan”;eta handik aurrera oihuka, korrika, jauzika,ematen zioten hasiera egunari, bat-bi, bat-bi,bat-bi eta txalo, bat-bi, bat-bi, bat-bi eta txalo.Polikiroldegiak hozki jasotzen zizkien algarakIkasle larderiatsuaren aginduetara makurturikoihuka, korrika, jauzika jotzen zuten aurrera,eta aldian behin afari bat egiten zuten denektxandala kendu eta soineko dotoreak jantziz;egun batean, azkenez, sukaldean txorabiatueta zerraldo erortzen ziren semealaben oinetan,eta hantxe gelditzen ziren hilda beraien kideekpolikiroldegian gimnasiari ekiten zioten bitartean,bat-bi- bat-bi, bat-bi eta txalo, bat-bi, bat-bi.***Mi web es www.fernandovicente.me Si pasas por allí y te unes en contacto conmigo, me pondré como unas castañuelas :-)***La canción Old new world me la ha prestado No regrets for our youth (www.noregretsforouryouth.net), usada con licencia Creative Commons Attribution-NonComercial-NoDerivatives (aka Music Sharing) 3.0 International.La sintonía del podcast es Tell me, de Alialujah Choir (www.needledrop.co/wp/artists/alialujah-choir) con licencia Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 International License. Ambas las he bajado de www.freemusicarchive.orgLa portada del podcast es una modificación de una foto de Dustin Lee (https://unsplash.com/@dustinlee) bajada de unsplash.com